Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet sommartid 1.6.–31.8. varje dag kl. 10–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
sommartid 1.6–31.8. varje dag kl. 10–18
vintertid 1.9.–31.5. ti–sö kl. 11–18
Stängt 6.12., 24–25.12., 31.12., 25.3. och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

Månadens pärla

En hand som hålller en fackla i herrgårdens trappa

Konstverket i större format

  • Ka-sivalaisin-pieni-kopio-.jpg

maj 2017

En hand som håller en fackla i herrgårdens trappa

På övre räcket i trappan till andra våningen i Joenniemi herrgård hälsar en ljusarmatur med besynnerligt utseende, som har framställts av metall och glas, besökaren. Lampan som finns under den vita glaskupan har fogats in i en metallkon. Den brinnande facklan hålls av en benig människohand.

Vilken är månntro det där speciella föremålets berättelse? Vid en närmare granskning visar det sig att handen i brons är så konstfullt utformad att den måste vara gjord av någon riktig skulptör. På verket finns inte konstnärens signering. Vems skulptur är det fråga om och hur i all världen har den blivit lampfot?

Frågorna fick mera ljus över sig genom ett brev som bergsrådet Gösta Serlachius hade skickat till Oy Taito Ab i oktober 1935. Bergsrådet hade med tåg till Taito sänt ett paket där det fanns en hand som var gjord av skulptör Wrede. Avsändarens önskan var att man av handen skulle göra en lämplig lamphållare till Joenniemi herrgårds trappavsats.

I Serlachiusmuseernas arkiv har inte hittats uppgifter om på vilka vägar och när skulptör och friherre Carl Henrik (Callu) Wredes (1890–1924) skulptur hade kommit i Serlachius ägo. Skulpturens upphovsman har i den finländska konsthistorieskrivningen hamnat i skymundan, för han dog mitt under sin karriär endast 33 år gammal i hjärnhinneinflammation. Wrede hade studerat skulpturkonst i Helsingfors och Paris och hans skulpturer finns nuförtiden i Nationalgalleriets, Nationalmuseets och Kouvola konstmuseums samlingar samt i Vatikanen i Rom.

I brevet man har hittat i arkivet framkommer också att Oy Taito Ab gjorde flera förslag för Serlachius beträffande hurdan den belysande delen av lampan skulle vara, och hur man skulle fästa handen i lampan. Enligt ett förslag skulle handen ha fästs direkt i väggen i 90 graders vinkel, så att den skulle ha hållit en platt, fatliknande glasskärm. Om man placerade lampan på det här sättet skulle dess ljus styras mot trappan via taket.

Det har förblivit oklart huruvida Callu Wrede och Serlachius kände varandra. Till bådas bekantskapskrets hörde åtminstone konstmålare Verner Thomé. Männen förenades också av att de tjänstgjort i skyddskåren. Ett samband har också kunnat uppstå genom det att Serlachius via sitt eget arbete kände Callu Wredes bror Ernst Fabian Wrede, som var verksam som verkställande direktör för Suomen Sahanomistajien yhdistys (Finlands sågägares förening) 1922–1940.

I Gösta Serlachius konststiftelses, som grundats 1933, ägo kom armaturen år 1972, då stiftelsen köpte Joenniemi av Gösta Serlachius son Brors ättlingar. Armaturen har också nästan ända från början hört till inredningen i huvudbyggnaden till Joenniemi herrgård, som planerades av Jarl Eklund och som blev färdig år 1935.

Marjo-Riitta Simpanen
Forskare, konsthistoriker