Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet sommartid 1.6.–31.8. varje dag kl. 10–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
sommartid 1.6–31.8. varje dag kl. 10–18
vintertid 1.9.–31.5. ti–sö kl. 11–18
Stängt 6.12., 24–25.12., 31.12., 25.3. och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

Månadens pärla

Konstnären Pekka Halonens oljemålning Kvarnby såg (1899) införskaffades till Gösta Serlachius konststiftelses samlingar 1997. I målningen har avbildats en vy i det avträdda området i Karelen, i Kvarnby i Sordavala socken.
 

Konstverket i större format

  • 2-Myllykyla-_2.jpg

juli 2014

Landskapet vid Kvarnby

Konstnären Pekka Halonens oljemålning Kvarnby såg (1899) införskaffades till Gösta Serlachius konststiftelses samlingar 1997. I målningen har avbildats en vy i det avträdda området i Karelen, i Kvarnby i Sordavala socken, där konstnärens svärfar Eero Mäkinen bodde. Den företagsamme och händige Mäkinen var lektor i handarbete, teckning och geografi vid Sordavala seminarium, grundare av Kvarnbys fabriker och ordförande i Sordavala sockens kommunalstämma.

Kvarnby är belägen drygt sex kilometer nordväst om Sordavala. Fabriksbyggnaderna som syns i målningen har sedermera förstörts. I slutet av 1800-talet hörde till Kvarnby gårdens huvudbyggnad, Mäkisen Hovi (Mäkinens Gård), och E. Mäkinens fabrikshandel och yrkesskola som restes under 1890-talet.

Kvarnby var en känd plats i Sordavala. Fotografen I. K. Inha förevigade det gröna landskapet och Mäkinens fabriker i sina fotografier. Pekka Halonen målade under åren 1892–1923 ett trettiotal verk med Kvarnbymotiv.

I målningen Kvarnby såg har avbildats Tohmajoki (även känd under namnet Helylänjoki) som rinner ner från Ruskeala till Ladoga, och som slingrar sig mjukt mellan de höga skogbeklädda fjällen i Ladoga-Karelen. Framför den rödmyllade sågbyggnaden som syns till höger har man flottlagt stockar. Framför sågen vid stället för den nedre forsen finns en damm, från vilken vattnet faller flera meter ner mot bassängen.

Före Mäkinens tid var vid den nedre forsen en mjölkvarn i bruk. Efter år 1892 fick förutom mjölkvarnen också sågen och arbetsmaskinerna som användes av maskinsnickarna i fabrikens snickarverkstad sin kraft från det vattenhjul som hade installerats i floden.

I Kvarnby brusade floden, men där stämde man också orgelharmonier och kantele-instrument. Från början hade Pekka Halonen kommit till Kvarnby för att träffa sin bror Aapeli, som arbetade i Mäkinens orgelharmoniumfabrik. Senare grundade Aapeli sin egen harmoniumfabrik i Jyväskylä.

Förutom instrumenten tillverkade E. Mäkinens fabrikshandel bla. redskap och hantverksmodeller som behövdes för pojkarna i folkskolan i deras hantverksarbete. I Kvarnby verkade också E. Mäkinens Snickarskola, där pojkarnas hantverkslärare kunde komplettera sitt hantverkskunnande och skaffa sig lärarbehörighet.

Pekka Halonen var inte den enda konstmålaren i Kvarnby, för hans hustru Maijas syster Helmi var gift med konstmålaren Väinö Hämäläinen. Kvarnbys konstnärliga tradition går vidare, för Maija Halonens syster Ainos dotter blev keramikkonstnären Rut Bryk, vars dotter å sin sida är bildkonstnären Maaria Wirkkala.

Kvarnby hade redan före familjen Mäkinen haft en lång kulturhistoria. Där tillbringade konstmålaren Venny Soldan-Brofeldts far, chefen för Myntverket i Finland A. F. Soldan, sin tidiga barndom. Mäkinen hade köpt Kvarnby av Herman och Elisabeth Hallonblad, som även var kända som konstmecenater, och vars på 1800-talet ihopsamlade konstsamling har testamenterats till Finlands Nationalgalleri.

Kvarnbys fabriksbyggnader brann 1912. Efter det överfördes fabriken till Helylä Oy, som flyttade verksamheten från Kvarnby till Helylä by som hade bättre järnvägsförbindelser.

Huvudbyggnaden i Myllykylän Hovi (Kvarnby Gård), från vars veranda Pekka Halonen har målat Kvarnby såg, förstördes under fortsättningskriget. På stranden mittemot gården, undangömda i skogsbacken, finns ännu kvar några av bostäderna för de arbetare som arbetade i E. Mäkinens fabriker. De vita blommor som i målningen har avbildats på gräsplanerna ser ut som hundflokor, men de torde vara bellis, tusenskönor, som man hade planterat i backen.

Marjo-Riitta Simpanen

Forskare, konsthistoriker