Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet sommartid 1.6–31.8 varje dag kl. 10–18, vintertid 1.9.–31.5 ti-sö kl. 11–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
vintertid 1.9.–31.5 ti–sö kl. 11–18
sommartid 1.6–31.8 varje dag kl. 10–18
Stängt 6.12, 24–25.12, 31.12, 25.3 och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

Månadens pärla

Peter Frie, Heat Painting #4, 2016–2017

Konstverket i större format

  • Frie-Heat-Painting-yksityiskohta.jpg

augusti 2019

Under en het sommardag

Peter Frie (f. 1947, Sverige) är lätt att känna igen som en efterföljare till den romantiska erans landskapsmålare. Å andra sidan representerar han som nutidskonstnär också det abstrakta tänkandet. Hans verk stannar inte upp för att dokumentera en viss vy eller en individuell plats utan stiger fram som symboliska sinneslandskap. Målningar av Frie var utställda på Serlachiusmuseernas utställning Sommardagar år 2017. Två av hans målningar införskaffades till museets konstsamling. 


Landskapsmålningen steg på 1800-talet fram som ett av romantikens centrala motiv. Förutom till engelsmännen John Constable och William Turner, som skapat odödliga klassiker inom landskapskonsten, erkänner Peter Frie sin skuld till de skandinaviska konstnärerna från Edvard Munch och Ernst Josephson till August Strindberg och Richard Bergh, i vilka allas målningar känslolandskapet starkt finns närvarande.

Peter Frie är inte en utomhusmålare i enlighet med 1800-talets krav. Han kopierar inte platser utan målar vyer utifrån sitt eget minne. Frie belönades med Ars Fennica-priset för ett tiotal år sedan. Redan då hade han förenklat sitt uttryck till att bli en dialog mellan jord och himmel. När han bosatte sig på Sveriges västkust efter att en tid ha bott i Tyskland, återvände han samtidigt till sin barndoms lyckliga ögonblick.

Landskapen kändes som bekanta och frigjorde minnen från långt bak i tiden av promenadutflykter ute i naturen tillsammans med modern. Modern dog i en allvarlig sjukdom när Frie endast var fjorton år gammal.  Landskapet återskapar kontakten till den avlidna modern och länkar naturupplevelsen till varaktighet och tröst. Peter Frie började måla efter att hans mor dött och målandet blev för honom ett sätt att bearbeta ensamheten och smärtan. I målningarna finns en nostalgisk sorgsenhet. Frie målar hellre skymningsögonblick än klart solljus, hellre åskans hot än lätta sommarmoln.

Fries landskap är aldrig vilt och orört. Det är ofta en böljande långsluttande odlingsmark, där horisonten är låg och himlen och molnen sträcker sig upp i höjderna. Byggnader ser man inte, liksom inte heller några andra spår av människans närvaro. Som framgångsrik målare har Frie rest mycket och målat i många länder på flera kontinenter. De landskap som målats i Finland är ofta fyllda av ett svalt ljus, hemlighetsfulla ljusutforskningar av sommarnätterna – himlen kan visa sig i en bruten gul nyans, i en disig rödaktig färg eller i en lysande blå färg.  Skogsgränserna som kantar marken eller sjön hägrar som gråsvarta och ytan på sjön är alltid i stiltje. Enligt Frie är dessa allvarliga och introverta målningar till sin natur mycket finländska.

Peter Frie avgränsar sina landskap med en vit duk eller med papp. De är en del av verket. Han ser inte landskapsmålningen som ett fönster ut mot naturen som hans förebilder gjorde. Hans landskap är minnesanteckningar. Frie har konstaterat att han reser in i landskap som passar hans sinnesstämningar.

Tarja Talvitie

Samlingschef