Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet sommartid 1.6.–31.8. varje dag kl. 10–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
sommartid 1.6–31.8. varje dag kl. 10–18
vintertid 1.9.–31.5. ti–sö kl. 11–18
Stängt 6.12., 24–25.12., 31.12., 25.3. och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

Torsdag 12. juni 2014

Serlachiusmuseet Gösta är ett konststycke i internationellt samarbete

Internationell och finländsk expertis förenas på ett exceptionellt sätt i Serlachiusmuseet Göstas paviljong. Samarbetet har resulterat i ett konstmuseum som respekterar sin omgivning och det traditionella finska byggmaterialet trä men som samtidigt innehåller byggtekniskt enastående lösningar. Museet öppnas i Mänttä den 14 juni.

Byggandet av Göstas paviljong har varit utmanande på nästan alla sätt. Trots detta blev den nya museibyggnaden färdig enligt tidtabellen, på cirka 18 månader.

Den internationella arkitekttävlingen om Göstas paviljong vanns av arkitektbyrån MX_SI från Barcelona. För planeringen ansvarade arkitekterna Héctor Mendoza, Boris Bezan och Mara Partida. Utgångspunkten för deras plan var att ansluta byggnaden till den gamla herrgårdsmiljön.  – Nu när byggnaden är färdig, känns det som om dialogen har kommit igång, säger de glada vinnarna.

Ur arkitekternas synvinkel var en av de största utmaningarna att bevara så många egenskaper av det ursprungliga tävlingsförslaget som möjligt i den fortsatta planeringen. Dessa egenskaper var bl.a. förhållandet mellan inre och yttre utrymmen samt byggnadens känsliga och finstämda geometri.

Ett byggprojekt fullt av utmaningar och framgångar

Även om Serlachiusmuseernas byggprojekt har inneburit stora utmaningar, betonar arkitekterna, byggarna och Gösta Serlachius konststiftelse den exceptionellt goda samarbetsandan i projektet. För de flesta har Göstas paviljong varit ett objekt som man bara möter en gång i livet.

Byggnadens stödkonstruktion består av cirka hundra limträramar som förblir synliga både innanför och utanför byggnaden. De bär upp byggnaden, skapar utrymme och ger byggnaden dess särprägel. Byggnadens bjälklag av betong har anslutits med innovativa fogar till stödkonstruktionen av trä. Det säger en hel del om hantverkets betydelse att det knappast finns några raka hörn i byggnaden.

MX_SI:s arkitekter tycker att deras största prestation var att byggprojektet blev färdigt inom utsatt tid. En mindre, men ändå viktig prestation var att de lyckades uppnå det tredimensionella intrycket i fasadens träbeklädnad genom att utveckla ett sätt att vända träbeklädnaden.

– Vi har studerat och lärt oss mycket om användningen av trä som byggmaterial samt om den teknik som behövs i en byggnad där man förutom alla andra funktioner även förvarar värdefulla och sköra konstverk. Tekniken i denna museibyggnad är mycket avancerad och erbjuder flexibla möjligheter att använda lokalerna till mycket olika utställningar, säger arkitekterna.

Finlands största arkitekttävling

Byggprojektet Göstas paviljong startade i och med den internationella arkitekttävlingen som offentliggjordes i december 2010. Det kom så många som 579 förslag till tävlingen som blev den största arkitekttävlingen i Finland någonsin.

Om projektets fortsatta planering svarade den finska samarbetspartnern, arkitekten Pekka Pakkanen från arkitektbyrån Huttunen-Lipasti-Pakkanen. För konstruktionsplaneringen svarade A-Insinöörit Oy. MX_SI:s arkitekter har varit intensivt med i den fortsatta planeringen och finslipat detaljerna under hela byggprojektet. Paviljongens huvudentreprenör har varit det lokala byggföretaget Jämsän Kone- ja Rakennuspalvelu Oy.

Fakta:

Konstmuseet Gösta

Den gamla herrgården byggdes 1935. Arkitekten Jarl Eklund planerade den som representationshem för bergsrådet Gösta Serlachius
Herrgården har använts som konstmuseum sedan år 1945.
Den nya paviljongens totalyta är cirka 5 700 kvadratmeter.
Byggnaden är 135 meter lång och som högst 17 meter hög.
I byggnaden finns tre utställningslokaler i olika storlekar, en restaurang, en festsal samt välfungerande lokaler för kundtjänsten.
I byggnaden finns arbetslokaler för museets personal och ändamålsenliga samlings- och förvaringsutrymmen för konststiftelsens samlingar.
Totalkostnaderna för utbyggnaden av museet och ombyggnadsarbetena i den gamla herrgården var cirka 20 miljoner euro.
Projektet genomfördes i sin helhet med Gösta Serlachius konststiftelses egna medel.

Bakgrundsmaterial: Frågor som ställts till MX_SI:s arkitekter och deras svar på dessa.

Ytterligare information:
direktör Pauli Sivonen, Serlachiusmuseerna, pauli.sivonen@serlachius.fi, 050 5661355.

Begäran om bilder:
planerare Susanna Yläjärvi, susanna.ylajarvi@serlachius.fi, 040 166 3480

 


Torsdag 12. juni 2014

På Serlachiusmuseet Göstas utställningar SuperPop!, Sakkinen och Ahtila

Serlachiusmuseet Göstas paviljong i Mänttä öppnas för publik lördagen den 14 juni. I och med Gösta får konststiftelsens egna samlingsutställningar sällskap av högklassiga utställningar inom nutidskonst. Dessa består av Timo Valjakkas komposition SuperPop!, Museum of No Art, grundat av Riiko Sakkinen samt Eija-Liisa Ahtilas videoinstallation Studier i dramats ekologi 1.

Konstmuseets huvudutställning i sommar SuperPop! visar popkonst med ett brett spektrum. Utställningens kurator Timo Valjakka har samlat popkonstens klassiker från USA och Finland. Dessa för en dialog med verk av finländska och internationella nutida konstnärer.

Utställningen omfattar 130 verk av 23 konstnärer. Med finns bland annat verk av Andy Warhol, Roy Lictenstein och James Rosenquist. Dessa gav inspiration åt våra finländska konstnärer på 1960–70-talet, bland annat Paul Osipow och Raimo Reinikainen.

En annan del av utställningen består av internationella och finländska nutidskonstnärers verk. De hör till den generation som har vuxit upp mitt bland populärkulturen och för vilka popkonsten utgör en del av upplevelsevärlden.  – Jag har inte byggt upp utställningen på generationsbasis, och utställningen är inte heller en allmän konsthistorisk översikt, säger Timo Valjakka.

Studier i dramats ekologi 1

Finlands internationellt mest kända nutidskonstnär Eija-Liisa Ahtilas videoinstallation i fyra kanaler Studier i dramats ekologi 1 får sin premiär i Göstas paviljong. Verket är anskaffat till Gösta Serlachius konststiftelses samling.

Verket är en 28 minuter lång installation med rörliga bilder om strävan efter en empatisk dialog med andra levande organismer. Människorollen i verket spelas av skådespelerskan Kati Outinen. Övriga levande varelser är en buske, ett träd, en mask, en hussvala, en fjäril och hästar.

Enligt Ahtila är verkets syfte att visa filmberättandets antropocentrism, det vill säga att människan står i centrum, och användningen av den rörliga bildens uttrycksmetoder i skapandet av ett drama och en berättelse med ekologiska förtecken.

I samband med installationen publiceras en monografi som behandlar Eija-Liisa Ahtilas produktion i ett brett perspektiv. I boken som har skrivits av Serlachiusmuseernas chef Pauli Sivonen dryftar han sättet på vilket människornas förhållande till naturen behandlas i Ahtilas verk från 1990-talets mitt till nutid. Boken utges av Finska Litteratursällskapet.

Museum of No Art

Konstnär Riiko Sakkinen grundar ett nytt museum i Gösta paviljong, Museum of No Art, MuNa. Det är frågan om ett fiktivt och dystopiskt museum där fokus läggs på business och museichefens ego. Konsten har ingen betydelse i museet.

– I många museer är den viktigaste tavlan en stor tavla av metall i museets entré. Där står sponsorernas och ofta också styrelseledamöternas namn. Pengar och makt står i centrum. Museum of No Art har fört det här så långt att det inte längre behövs någon konst i museet, berättar Sakkinen.

I MuNA finns konsten endast på reklamaffischerna utanför museet. De stör inte alls museets viktigaste verksamhet, det vill säga försäljningen av produkterna i museishopen. Sakkinen visar museet som en institution där konstens enda uppgift är att legitimera och marknadsföra museet, inte dess innehåll.

Göstas vänner

I Göstas herrgård visas två utställningar som är sammanställda av konststiftelsens egna samlingar. Utställningen Göstas vänner visar verk av konstnärer som var viktiga för konststiftelsens grundare Gösta Serlachius.

Gösta Serlachius skaffade verk av samtida konstnärer och tvekade inte att köpa sin egen tids nutidskonst. Konststiftelsen följer hans exempel och skaffar vår egen tids konst, vilket vi ser några exempel på i utställningen.

Modellen och den galne bildmakaren

I herrgårdens övre våning visas en utställning som spränger gränserna för en traditionell konstutställning, där dramaturgin rytmiserad av skönlitterära texter och rumsupplevelsen spelar en stor roll. Utställningen Modellen och den galne bildmakaren visar konst från den finländska guldåldern och modernismen som ett led i konsthistorien.

Den här gången får modellerna i verken muntur: Ekolas husbonde Eerikki, en nakenmodell som poserar på en konstskola eller en fjäril som landat på en arbetares byxor. Genom Riikka Ala-Harjas texter får vi leva oss in i tidsåldern och i det fiktiva konstskapandet.

Laura Kuurne har fungerat som utställningens kurator, Serlachiusmuseernas utställningschef Tarja Väätänen står för dess visuella uttryck och texterna är skapade av författaren och dramaturgen Riikka Ala-Harja.

Ytterligare information: 
direktör Pauli Sivonen, Serlachiusmuseerna, pauli.sivonen@serlachius.fi, 050 5661355.

Begäran om bilder: 
planerare Susanna Yläjärvi, susanna.ylajarvi@serlachius.fi, 040 166 3480

 


Onsdag 12. mars 2014

SuperPop! och MuNA, Ahtila och Sakkinen stakar ut Serlachiusmuseernas nya linje

I och med den nya paviljongen tar Serlachiusmuseerna också en ny riktning i sin utställningsverksamhet. Från och med sommaren 2014 kan man se allt mera nutids- och samtidskonst samt olika temautställningar på museerna. Nästa sommarens namn i Mänttä är bland annat Eija-Liisa Ahtila, Riiko Sakkinen, Andy Warhol och Roy Lichtenstein.

I konstmuseet Göstas paviljong, som öppnas för publiken den 14 juni, finns tre olika utställningar. I den gamla herrgården visas som vanligt konst från Finlands guldålder från stiftelsens egna samlingar.

I paviljongens största utställningslokal samlar kuratorn Timo Valjakka temautställningen SuperPop!, som behandlar pop-konst på ett brett sätt. Utöver pop-konstens klassiker av Andy Warhol, Roy Lichtenstein och James Rosenquist presenteras även verk av den tidens finländska pop-konstnärer samt nutidskonst. Utställningen omfattar cirka 130 verk av 23 konstnärer.

I paviljongen skapar konstnären Riiko Sakkinen ett fiktivt museum, Museum of No Art. Något fattas dock: det finns ingen konst i det här museet. Den fina utställningskatalogen presenterar visserligen MuNA:s fiktiva styrelse, kurator, sponsorer och museibutikens produkter.

MuNA har en egen logo, en Facebook-fansida, ett Twitter-konto och anslående affischer. Förutom dem hittar man ingen konst. – MuNA är ett dystopiskt museum där konsten inte har någon betydelse. Det som är viktigast i MuNA är pengar, makt, varumärket och besökarantal, säger Sakkinen.

Synd och dramats ekologi

För Göstas paviljong tillverkar Eija-Liisa Ahtila en installation med rörlig bild i fyra kanaler. Installationen handlar om ekologiskt historieberättande och strävan efter dialog med andra levande organismer. I människorollen ses skådespelerskan Kati Outinen. Installationen Studier i Dramats Ekologi är cirka 28 minuter lång.

Ahtila är utan tvekan Finlands mest kända samtida konstnär för närvarande. I samband med utställningen publiceras den första finskspråkiga monografin om hennes konst. Boken har skrivits av Serlachiusmuseernas direktör Pauli Sivonen och den publiceras av Finska Litteratursällskapet.

Senare på hösten öppnas utställningen Synden i paviljongen, kuraterad av konstkritikern Veikko Halmetoja. Han närmar sig temat genom de sju dödssynderna och sju nya synder.

– Vi syndar. Vi äter massproducerat kött, köper kläder som tillverkats av barnarbetare och flyger till södern. En del av oss blir nationalister och få av oss försöker befria samvetsfångar, berättar han om sin utställning.

På hösten startas också ett projekt som tar två viktiga fotoutställningar till Göstas paviljong 2014 och 2015. Ville Lenkkeri öppnar sin egen utställning och bjuder samtidigt in tio finländska och utländska fotokonstnärer för att arbeta i Serlachius-residenset. Han kuraterar en större utställning av deras verk till sommaren 2015.

Serlachiusmuseerna återvänder till sina rötter

I och med den nya museibyggnaden och utställningarna återvänder Serlachiusmuseerna i själva verket till sina rötter. Bergsrådet Gösta Serlachius, som grundade Konststiftelsen år 1933, var en samlare av samtidskonst och köpte verk av tidens avantgardistiska konstnärer.

– Vi är naturligtvis fortfarande intresserade av guldåldern, modernismen och de stora mästarna, men vi vill vara med på den här tidens konstfält, ställa ut och samla konst som väcker diskussion och kommenterar vår tids värld, betonar Pauli Sivonen.

Enligt Sivonen lönar det sig inte för Serlachiusmuseerna att göra samma saker som man gör i de stora städerna. – Vi vill tillföra Finlands konstliv en ny, egenartad röst, spela vårt eget spel. Vi är en ny aktör på samtidskonstens fält, och det gäller att utnyttja detta utanförskap.

I fortsättningen vill Serlachiusmuseerna genomföra djupare och långvarigare samarbetsprojekt med nutidskonstnärer, kuratorer och forskare. – Till exempel när vi gör temautställningar vill vi bjuda in konstnärer och kuratorer till Mänttä för att tillsammans med experter dryfta utställningens teman, säger Sivonen.

Under den kommande sommaren intensifieras samarbetet mellan Serlachiusmuseerna och den största årliga mönstringen av nutida konst, Mänttäs bildkonstveckor. Ansökningen till det gemensamma konstnärsresidenset i Mänttä pågår som bäst. Med bildkonstveckorna kommer också konst till ön Taavetinsaari som ligger bredvid Serlachiusmuseet Gösta.

På sommaren 2014 är Mänttä ett konstcentrum där man inte längre hinner se allt på en dag.

En blick på samlingen

Serlachiusmuseernas nya lokaler gör det också möjligt att presentera Göstas egen samling mycket grundligare än tidigare. Göstas herrgård tillägnas nu helt åt stiftelsens egen samling. Museernas huvudkurator Laura Kuurne planerar två utställningar i lokalerna. På en av utställningarna närmar man sig samlingens verk genom historier som skrivits av författaren Riikka Ala-Harja.

I de nya lokalerna presenterar Serlachiusmuseerna också för första gången den omfattande samlingen av Harry Kivijärvis verk som museerna tog emot för ett par år sedan. Kivijärvis skulpturer finns i paviljongens Kivijärvi-sal och i Joenniemi herrgårds parkområde.

Ytterligare information:
direktör Pauli Sivonen, Serlachiusmuseerna, pauli.sivonen@serlachius.fi, 050 5661355.

Bildmaterial och fördjupande utställningsinformation: http://serlachius.fi/se/for-media/


Se Pauli Sivonens intervju där han överväger Serlachiusmuseernas nya riktlinjer. http://serlachius.fi/se/


Begäran om bilder:
planerare Susanna Yläjärvi, susanna.ylajarvi@serlachius.fi, 040 166 3480


Onsdag 12. mars 2014

Popkonstens tid är inte förbi – SuperPop!

SuperPop!, som är Serlachiusmuseet Göstas huvudutställning sommaren 2014, visar att popkonsten inte bara var en generationsföreteelse. Den av kuratorn Timo Valjakka samlade SuperPop! ställer popkonstens klassiker från USA och Finland bredvid varandra. De står i dialog med verk av finländska och internationella samtida konstnärer.

Popkonsten var ett av 1900-talets starkaste brytningar inom konsten. Den kom till efter andra världskriget i Storbritannien och Förenta staterna, när konstnärer blev intresserade av populärkulturen som ett motdrag mot den elitistiska högkulturen. Popkonsten var riktad till den stora allmänheten, den var snabb, lätt och sexig. Den inspirerades av reklam, förpackningar och andra vardagsföreteelser samt berömda människor och världshändelser.

Trots sin förmenta enkelhet var popkonsten intellektuellt intressant. Den kritiserade den etablerade konstvärldens normer och ändrade vårt förhållande till konsten genom att ifrågasätta de definitioner om konstnärens betydelse och verkets äkthet och unikhet som traditionellt förknippades med högkulturen.

SuperPop! innehåller klassiska verk av bland annat Andy Warhol, Roy Lichtenstein och James Rosenquist. Deras verk inspirerade 1960-talets finländska popkonstnärer som i SuperPop! representeras av bland annat Paul Osipow, Leo Lindsten, Raimo Reinikainen och Simo Helenius.

– Det som ännu var nytt, eggande och någonting som låg utanför konsten på 1950–60-talen, är vardag för dagens konstnärer. Pop är ett landskap i vilket de har vuxit och som de bearbetar med hjälp av sin konst. Samtidigt som världen har blivit pop, har popkonsten utvidgat sitt område långt utanför sina ursprungliga gränser, säger Timo Valjakka.

Till SuperPop! har Valjakka plockat 130 verk av 23 olika konstnärer som representerar popkonsten på många olika sätt. Han betonar att utställningen inte är en uttömmande presentation av popkonsten. Den ger inte heller färdiga svar på frågor om växelverkan mellan den finländska och den internationella popkonsten. Den försöker snarare väcka dessa frågor.

Utställningens konstnärer är: Jacob Dahlgren, Jiri Geller, Peter Halley, Simo Helenius, Damien Hirst, Jasper Johns, Katri Kuparinen, Jani Leinonen, Roy Lichtenstein, Leo Lindsten, Liisa Lounila, Robert Lucander, Paul Osipow, Simon Patterson, Robert Rauschenberg, Aurora Reinhard, Raimo Reinikainen, Bridget Riley, James Rosenquist, Riiko Sakkinen, Pilvi Takala, Marianna Uutinen och Andy Warhol.


Onsdag 12. mars 2014

Eija-Liisa Ahtila undersöker ekologiskt historieberättande

Eija-Liisa Ahtila gör en projektionsinstallation i fyra kanaler, Studier i Dramats Ekologi 1, på Serlachiusmuseet Gösta. Verket är en urpremiär – en historisk händelse i Finland. Ahtilas verk, som skördat lagrar utomlands, har under de senaste åren i regel premiärvisats i världen på stora museer och gallerier.

Verket är cirka tjugoåtta minuter långt och det är en installation med rörliga bilder om framställningens medel som en väg till andra levande varelser. I verkets människoroll ses skådespelerskan Kati Outinen. Levande varelser som representerar andra arter är busken, trädet, masken, hussvalan, fjärilen och hästar. I verket finns därtill en grupp människoskådespelare som utgör ”Skuggornas grupp”.

Verket är en installation med rörliga bilder som handlar om strävan efter empatisk dialog med andra levande organismer. Berättelsen börjar med att människoskådespelaren går ut i skogsnaturen och presenterar installationens tema med omgivningen.

– Olika levande varelser kommer med och uppträder i berättelsen och för den framåt med människoskådespelarna genom exempel och frågor, säger Eija-Liisa Ahtila.

Enligt Ahtila är verkets mål att visa filmberättandets antropocentrism och att använda den rörliga bildens uttrycksmedel vid skapandet av det ekologiska dramat.

I samband med verket publiceras också den första mera omfattande finskspråkiga monografin om Eija-Liisa Ahtilas produktion. Boken som skrivits av Serlachiusmuseernas direktör Pauli Sivonen studerar behandlingen av människans relation till naturen i Ahtilas verk från mitten av 1990-talet till i dag. Boken ges ut av Finska Litteratursällskapet.