Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet sommartid 1.6.–31.8. varje dag kl. 10–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
sommartid 1.6–31.8. varje dag kl. 10–18
vintertid 1.9.–31.5. ti–sö kl. 11–18
Stängt 6.12., 24–25.12., 31.12., 25.3. och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

Fredag 19. maj 2017

Den nordiska sommaren och den eviga längtan på Serlachiusmuseernas utställning Sommardagar i Finland

Serlachiusmuseernas utställning Sommardagar visar från och med den 20.5 åtta nordiska konstnärer ur främsta ledet, som representerar olika generationer och olika sätt att närma sig målningskonsten. Det gemensamma för dem är landskapet som är mättat av Nordens färg och ljus, framvisat antingen direkt eller på ett alluderande sätt.

Utställningens konstnärer är Päivikki Alaräihä, Tor Arne, Einar Garibaldi Eiríksson, Andreas Eriksson, Peter Frie, Olav Christopher Jenssen, Anna Retulainen och Troels Wörsel.

Nordisk målningskonst har man under senare år sett lite av i Finland. Kuratorn Timo Valjakka valde som utställningens tema landskapet, för att den nordiska konsten i grunden är naturromantisk. – Urbaniseringen är här i Norden ännu ung, och naturförhållandet finns alltid med i konsten, även om konstnären inte speciellt skulle betona det, säger han.

Valjakka valde till utställningen minst en konstnär från varje nordiskt land. De är i sina egna länder ledande konstnärer, men i Finland är en del av dem tämligen okända. Gemensamt för dem är att de alluderar till landskapet eller till observationen av naturen, men alltid gör det genom minnets filter. I utställningens verkval betonas de somriga bildmotiven.

– Sommaren har en mytisk betydelse för oss nordbor. Vi drömmer om den och längtar efter den, ibland till och med när det är sommar. Jag blev fascinerad av att göra en utställning om det här motivet, som är en så väsentlig del av vår identitet att vi i allmänhet inte ens märker det, berättar Valjakka.

Enligt kuratorn bör man se på den ljusa och luftiga utställningen som om man läste dikter. Han hoppas att den förmedlar olika slags känningar av sommardag, som den nordiska människan kan känna igen. Nästan alla utställningens verk är nyproducerade, många visas för första gången.

Landskapet som byggnadsmaterial

– Landskapet är näring för verken, inte deras motiv, säger den finländska konstnären Tor Arne (f. 1934). Han hittar sin utgångspunkt i observationer av naturen, men går vidare från dem till en helhetsbetonad upplevelse där minnet av landskapets ljus bara är ett av elementen som är närvarande i verken.

Svensken Andreas Eriksson (f. 1975) får sin inspiration från den omgivande landsbygdens natur. Observationerna av det dagliga livet ligger som grund för hans verk, som placerar sig i gränslandet mellan den abstrakta och den föreställande konsten.

För dansken Troels Wörsel (f. 1950) som bor i Italien, är en målning på samma gång mål och medel för observationen. Han för över bildmotivet på duken på ett sätt som gör att tyngdpunkten förflyttar sig till själva målningen.

Minnesbilder från det förflutna

Svensken Peter Frie (f. 1947) är en kolorist som jagar halvt bortglömda minnesbilder. Hans verk talar till alla sinnen, på ett sätt som gör att var och en har lätt att känna igen sina egna minnen och upplevelser.

Norrmannen Olav Christopher Jenssen (f. 1954) som bor i Berlin och Sverige, berättar att minnesbilderna från hans barndomslandskap i Norge är ständigt närvarande i hans verk som en slags mätsticka, om också på ett mycket indirekt och alluderande vis.

Motiven för Anna Retulainens (f. 1969) nyaste verk kommer från hennes egen trädgård. Trots det målar hon inte efter modell utan efter ett motoriskt minne, varvid ögats observationer och den fysiska upplevelsen av en plats som för henne är så kär sammantvinnas.

Tankelekar från ett landskap

Päivikki Alaräihä (f. 1981) vidgar målningens begrepp i riktning mot arkitekturen. Enkla former så som rektanglar föreställer inte i sig någonting, men hänvisar till öppningarna i arkitekturen, till dörrar och fönster och vidare till det ljus som följer dygnets timmar.

Islänningen Einar Garibaldi Eiríkssons (f. 1964) åttadelade verk vänder tanken om landskapsmålning upp och ner och berättar konkret om målningen av ett landskap. Verket består av trafikmärken som konstnären har hittat i olika delar av Italien, och som varnar för att man håller på att göra vägmarkeringar.

Läs mer om konstnärerna: http://www.serlachius.fi/se/for-media/meddelanden/321-medverkande-konstnarer-i-utstallningen-sommardagar/

Sommardagar är öppen på Serlachiusmuseet Gösta 20.5–1.10.2017.

Serlachiusmuseerna är öppna:
sommartid 1.6–31.8 varje dag kl. 10–18 (också under midsommaren)
vintertid 1.9–31.5 från tisdag till söndag kl. 11–18

Ytterligare information: Kurator Timo Valjakka, tel: +358 (0)40 548 4450, timo.valjakka@gmail.com.

 


Måndag 15. maj 2017

Medverkande konstnärer i utställningen Sommardagar

Päivikki Alaräihä

1981 föddes i Överijo. Bor i Helsingfors.
2015 utexaminerades som konstmagister från Konstuniversitetet Helsingfors.
Har hållit flera separatutställningar och deltagit i flera samutställningar i Finland.
Verk bla. i Helsingfors Konstmuseum HAMs, Finska statens och Finska Konstföreningens samlingar.
2016 Suomen Kulttuurirahastos (Finlands Kultusfond) stipendium, 2015 Finska Konstföreningens stipendium till Ung konstnär och Finska Konstföreningens Toini Mäkelä -stipendium.

Päivikki Alaräihä gör både självständiga målningar på tygbotten och platsbundna installationer som består av målningar. Alaräihä föredrar enkla abstrakta former så som rektanglar, som i sig själva inte föreställer någonting men som innehåller hänvisningar till den arkitektur som omger dem, till exempel dörrar och fönster. Hennes verk är ytterst förenklade och ser emellanåt till och med ut som tomma ytor. Bristen på detaljer är emellertid paradoxal: den lockar både till en lång och meditativ betraktarupplevelse och till många begreppsliga tolkningar.

Tor Arne

1934 föddes i Åbo. Bor i Helsingfors.
1956–1959 studerade i Fria målarskolan.
1966–1988 verksam som rektor för Fria målarskolan.
Har hållit flera separatutställningar och deltagit i samutställningar.
1975 Nylands Konstkommissions bildkonstpris.
2011 retrospektiv utställning på EMMA i Esbo.

Tor Arne trivs i gränslandet mellan den abstrakta och den föreställande bilden, och bland brutna färger, på områden vars begrepp är vidgade och där tingen är utan exakta namn. Dessutom förhåller han sig också i övrigt misstänksam till språket. ”Orden är hinder, i alla fall i den värld där jag uppehåller mig.” Något av det mest centrala i Tor Arnes målningar är målningsprocessen, vars spår syns i dukens yta. Han planerar inte sina målningar noggrant på förhand, utan samlar olika slags ting på duken och söker en utgångspunkt för deras möte.

Einar Garibaldi Eiríksson

1964 föddes i Island. Bor i Reykjavik.
1986–1991 studerade i Accademia di Belle Arti di Brera i Milano.
1980–1985 studerade på Islands konstindustriella högskola.
Har sedan 1984 hållit separatutställningar och deltagit i samutställningar i Island, Norge, Italien, Frankrike och Sverige.
Sedan 2015 ledare för avdelningen för visuell konst i Reykjaviks konstskola och sedan 2012 gästande professor på Islands konstakademi.

Einar Garibaldi Eiríkssons Grand Tour är ett verk som ständigt utvecklas och växer, och som han påbörjade i Italien i slutet av 1990-talet. Verket består av trafikmärken som konstnären har hittat i olika delar av Italien, och som varnar för att man håller på att göra vägmarkeringar. Även om bildmotivet är det samma, är varje skylt en unik målning, resultatet av en okänd människas hand. Skyltarnas svartvita och förenklade bildspråk ligger nära popkonstens slagkraftighet.

Andreas Eriksson

1975 föddes i Sverige. Bor i Medelplana i Sverige.
1993–1998 studerade på Kungliga Svenska Konstakademien.
2011 separatutställning i den Nordiska paviljongen på Venedigs biennal.
2012 deltog i São Paulos biennal i Brasilien.
Sedan 2001 hållit ett flertal separatutställningar och deltagit i samutställningar bla. i Sverige, Finland, Danmark, Norge, Tyskland, Italien samt i England, Polen, Österrike, Frankrike och USA.
2007 erhöll Baloise Art Prize, i Basel i Schweiz.
Verk i offentliga samlingar i flera olika länder.

Andreas Eriksson är en mångsidig konstnär, till vars produktion, förutom målningar och fotografier, hör skulpturer, bildvävar och installationer. Eriksson bor på landsbygden i Sverige, i ett hus omgivet av åkrar och skogar. Det vardagliga livets små och större händelser och observationer fungerar som utgångspunkt för hans verk och erbjuder en stark grund för deras formella, konceptuella och metaforiska struktur. Hans verk ser ut att sväva i gränslandet mellan den abstrakta och den föreställande bilden och är av den här orsaken samtidigt både bekanta och gåtfulla.

Peter Frie

1947 föddes i Sverige. Bor i Båstad i Sverige och i Phuket i Thailand.
1998 Ars Fennica -priset och en bred ambulerande utställning i Finland.
Hållit ett flertal separatutställningar och deltagit i tiotals samutställningar runt om i Europa.
Verk i flera offentliga samlingar: bla. i Moderna Museet i Stockholm, Museet för nutidskonst Kiasma och Fries Museum i Leeuwarden.

Peter Frie är en ljusets diktare, som i sina målningar strävar till det sömniga gasset i de heta sommardagarna och kvällens brända orange när solen gömmer sig bakom horisonten. Han är en kolorist vars verk tilltalar alla sinnen. I dem har var och en lätt att känna igen sina egna minnen och upplevelser. Frie målar inte utomhus framför sitt motiv, utan ur minnet. Målningens landskap betyder för honom ett utrymme för lycka och välbefinnande, där de upplevelser han har haft och de målningar han har sett som vuxen blandar sig med minnen från hans barndoms somrar och lyckliga ögonblick.

Olav Christopher Jenssen

1954 föddes i Norge. Bor och arbetar i Berlin och i Lya i Sverige.
1976–1979 studerade på Norges nationella konstskola.
1980– 1981 studerade på Norges nationella konstakademi.
Har hållit otaliga separatutställningar och deltagit i samutställningar bla. i Norge, Sverige, Danmark, Estland, Tyskland, Schweiz, Portugal, Spanien, Frankrike och USA.
Deltog i Kassel Documenta -utställningen 1992. Separatutställningar i Ateneum 1993 och Kiasma 2011.
Verk bland annat i MoMA i New York, British Museum och Pompidou-centret i Paris samt i många finländska museisamlingar.

Olav Christopher Jenssens produktion innehåller en häpnadsväckande mängd olika sätt på vilka målaren kan sprida färg på duken och på dess yta teckna former och figurer. Varje bredare översikt över hans konst påminner om en ordbok eller ett uppslagsverk över den abstrakta målningskonten. Att målningen erövrar nya världar betyder för honom glädje och njutning, som för hans konst framåt och smittar av sig också på betraktaren. Den nordiska naturen och särskilt minnesbilderna av barndomens landskap har alltid varit viktiga för Jenssen, som föddes i Nordnorge.

Anna Retulainen

1969 föddes i Orimattila. Bor i Helsingfors.
Studerat på Konstindustriella högskolan och på Konstfack i Stockholm.
Hållit separatutställningar och deltagit i samutställningar bla. i Finland, Sverige, Norge, Estland, England och Frankrike.
1999 och 2014 nominerad för Carnegie Art -priset samt 2004 för Ars Fennica.
2006 William Thuring -priset.
Verk i offentliga samlingar: bla. Museet för nutidskonst Kiasma, Helsingfors Konstmuseum HAM, Amos Andersons konstmuseum, Sara Hildéns konstmuseum.

Retulainen målar genom att ”föreställa sig”, genom att följa de upplevelser och förnimmelser som har fastnat i hennes minne. Målningarna kan vid första anblicken se ut att vara förutom abstrakta, också snabba och spontana. En närmare anblick avslöjar fragment av rummet, ljuset och den synliga världen, samt också hur varje verk är ett resultat av en lång arbetsprocess. Retulainens målningar är en sorts ruiner av upplevelser, sköra vävar av färger och former. De kan vara otydliga bilder av världen, men de är exakta framställningar av hur människans observationsförmåga och minne fungerar.

Troels Wörsel

1950 föddes i Danmark. Bor i Köln i Tyskland och i Pietrasanta i Italien.
Självlärd konstnär.
2002 vann första priset i Carnegie Art Award.
2007 separatutställning i Danska paviljongen på Venedigs biennal.
Har hållit separatutställningar bla. i Danmark, Norge, Tyskland, Frankrike och USA.
Verk i offentliga samlingar bla. i MoMA i New York, Kiasma i Helsingfors, Pompidou-centret i Paris, Danmarks nationalmuseum och konstmuseet Louisiana i Danmark.

Utgångspunkten för Troels Wörsels verk är hans djupa intresse dels för målningskonstens historia och väsen, samt dels för målningens formella egenskaper och de verktyg som behövs för att skapa den. Målningen är på det här sättet på en gång målet för Wörsels observation och ett medel för den, med vars hjälp han sonderar målningskonstens möjligheter. Han är bland annat intresserad av hur målningens mening byggs upp på formens, teknikens, begreppets och symbolens nivå.


Fredag 4. november 2016

Marita Liulias utställning Guldålder öppnas på Serlachiusmuseerna i Finland

Marita Liulia är en internationellt känd och sällsynt mångsidig konstnär och regissör. Hennes utställning Guldålder öppnas på Serlachiusmuseerna  5.11.2016. Med Liulias tema inleder Serlachiusmuseerna jubileumsperioden Finland 100 år.

Guldålder syftar på Marita Liulias skapande period för på utställningen visas ett hundratal nya verk: målningar, fotografier, kortfilmer och skulpturer. Guldet som förenar verken kan ses i många olika former och med många betydelser.

I den finländska konsten betyder guldåldern den period som föregick lands självständighet, då konstnärerna skapade en finländsk identitet. Liulia har valt mästerverk från guldåldern ur Serlachiusmuseernas samlingar för att föra en dialog med sina egna verk. Här visas t.ex. Helene Schjerfbecks verk Det röda huvudet II som Gösta Serlachius konststiftelse nyligen införskaffade.

Som Finlands andra guldålder definierar Liulia perioden från och med 1970-talet, då det lilla landet snabbt kämpade sig upp bland världens mest utvecklade och rika länder. – Men vad betyder guldålder i nutiden? Skapar konsten nu ett nationellt välbefinnande, som är både andligt, kroppsligt, ekonomiskt och samhälleligt? Eller är även en guldålder under individualismens tidsålder något personligt? undrar konstnären.

Liulias storskaliga målningar, som ofta är gjorda med bara händerna, har fått sin inspiration från den finländska naturen. I verken finns också händelserna i världen närvarande, demokratins kris, naturkatastroferna, bombdåden och flyktingarnas nöd.

Som en del av utställningen finns en serie porträtt av ny- och stamfinländare. Fotografierna har kommit till vid konstnärens svarta bord, där man har diskuterat livets vändpunkter och guldåldrar.

– En stor insikt föregås ofta av en katastrof. Människor är berättelser, och varje berättelse är intressant. Nu har det blivit dags att koncentrera sig på finländskheten, säger konstnären som hela sitt vuxna liv har rest på olika håll i världen och visat sina verk i 50 länder.

Vid sidan av fotografierna och målningarna har det uppstått en serie kortfilmer och en stor skulpturinstallation. Marita Liulia arbetar i museet på samma sätt som på teatern, så utställningen som håller på att bli färdig är ett upplevelsemässigt helhetskonstverk.

Utställningen Guldålder är öppen 5.11.2016–23.4.2017.
Serlachiusmuseerna är öppna på vintersäsongen 1.9.–31.5. ti-sö kl. 11–18.

Ytterligare information: konstnär, regissör Marita Liulia, +358 40 833 8944, marita@maritaliulia.com
Serlachiusmuseerna: informatör Susanna Yläjärvi, +358 50 560 0156, susanna.ylajarvi@serlachius.fi


Fredag 27. mars 2015

Ett verk i Serlachiusmuseernas samlingar visade sig vara en äkta Claude Monet

Sedan år 1957 har Gösta Serlachius konststiftelse som driver Serlachiusmuseerna i Mänttä haft målningen Höstack i kvällssolen i sina samlingar. I noggranna undersökningar har målningen visat sig vara ett äkta verk av Claude Monet.

Ända sedan köpet har man antagit att det är fråga om Monets verk. Eftersom målningen varken har en synlig signatur eller är känd internationellt, har man ibland tvivlat på dess ursprung. Målningen har ändå varit utställd på Konstmuseet Gösta i Mänttä i Finland.

Verket köptes en gång i tiden via en konstförmedlare från London. Man förmodar att det har varit utställt på Grafton Gallery i London år 1905 på en försäljningsutställning som anordnades av galleristen Paul Durand-Ruel från Paris.

Verket hör till en grupp av tio målningar som forskningsgruppen Recenart vid Jyväskylä universitet fick i uppdrag att undersöka i Mänttä. Recenart kombinerar toppexpertis och toppteknologi inom konsthistoria, kemi, fysik och datateknik med forskning av konstverk.

På hösten skall målningen åka till utställningen Monet and the French Impressionists i Aarhus i Danmark. Före den internationella utställningen ville man ännu undersöka den med de nya metoder som Recenarts forskningspilot har utvecklat under ett par år.

I Mänttä gjorde forskarna mycket snabbt en intressant upptäckt om målningen. Under färgytan hittades konstnärens signatur och årtalet 1891. Pigment- och textilfiberanalyserna som bekräftades senare styrkte utan minsta tvivel att verket var en Monet.

Ytterligare information: Serlachiusmuseernas direktör Pauli Sivonen, +358(0)50 5661355, pauli.sivonen@serlachius.fi

Läs mer om forskningen: https://www.jyu.fi/en/news/archive/2015/03/tiedote-2015-03-25-20-28-46-577011


Fredag 23. januari 2015

Nyrokokons nordiska mästare på Serlachiusmuseet Gösta

Rokokons frodighet vaknar till liv på utställningen Markisinnan och baronen – Nyrokokon och Norden, på konstmuseet Gösta. Den internationella utställningen visar ett brett urval av nyrokokons nordliga mästares verk, 1700-talsrokoko samt nutidskonstnärers tolkningar av den. Utställningen visas 24.1–26.4.2015.

På utställningen finns rikligt med verk av konstnärer som har tagit till sig nyrokokon: Albert Edelfelt, Gunnar Berndtson, Carl Larsson och Kristian Zahrtmann. De vistades i Frankrike under slutet av 1800-talet och fick influenser från nyrokokon som hade kommit på modet.

På utställningen finns också verk av 1700-talsrokokokonstnärerna Antoine Watteau, Alexander Roslin och Ulrica Pasch. De inspirerade konstnärer som levde under följande århundrade och för nu på utställningen en dialog med nyrokokokonsten.

Utställningen Markisinnan och baronen innehåller äkta rokokoföremål: dräkter, möbler och prydnadsföremål med vilka man strävar efter att skapa en tidsbild. Som exempel hittar man äkta Meissenporslin och fantastiska rokokodräkter från 1760-talet som man har fått till låns från Stockholms Livrustkammare.

Maskerad som pågår för evigt

Utställningens kurator, den franska konsthistorikern Laura Gutman, är specialist på 1800-talets europeiska konst. Hon har skapat en utställning där det i bakgrunden finns en stark narrativitet. – Den hjälper en att känna igen liknande drag i både möbler, dräkter och verk i rokoko eller nyrokoko stil eller moderna tolkningar av dem.

Inspiratrisen till Helena Hietanens perukskulpturer har varit den franska drottningen Marie Antoinette. Hannu Palosuos metallskulpturer och målningar är som speglingar av ornamentala kristallkronor. Emilie Mazeau-Langlais’ möbler i kartong imiterar de ursprungliga rokokomöblerna. Det anspråkslösa materialet är långt ifrån ädelträ. Ändå lever rokokons ande i former och hantverk.

– De äkta rokokodräkterna och -verken, 1800-talsmålningarna, klädskisserna som Yrjö Ollila gjorde 1929 för operetten Madame de Pompadour, och nutidskonstnärernas verk, skapar sinnebilden av en för evigt pågående rokokomaskerad, beskriver Laura Gutman.

Upplysningens ande lever än

Utställningens namn Markisinnan och baronen syftar på den enhet som uppstod mellan den gamla makten från tiden före den stora Franska revolutionen och den nya makten. Överklassen som blivit rik genom industrin tog i slutet av 1800-talet till sig rokokons stil och den aristokratiska livsstilen. Den dekorerade sina hem med äkta rokokoverk eller reproduktioner av dem och gynnade nyrokokons konstnärer.

Ett av nyckelverken på utställningen är Gunnar Berndtsons målning från 1879 Konstkännare i Louvre, som bergsrådet Gösta Serlachius införskaffade till sin samling 1929. På utställningen och i dess titel möts faktiskt världshistoriens mest förföriska älskarinna, markisinnan de Pompadour, och den nya tidens pappersindustribaron.

Sinnebilden av erotik som förknippas med rokokon hamnade i Norden ändå i bakgrunden, och istället för dem betonades upplysningsfilosofernas Rousseau och Voltaire tänkesätt. Enligt Laura Gutman lade man i Finland tyngdpunkten på de historiska banden till Sverige, när Ryssland stärkte sitt grepp om storfurstendömet. – Nyrokokon var ett politiskt ställningstagande mot förryskningssträvandena, betonar hon.

– Till och med i vår tid är det skäl att påminna om upplysningstidens filosofi alltid när någon instans vill begränsa satirens och yttrandefrihetens position, säger hon och hänvisar till den senaste tidens händelser i Frankrike.

Till utställningen hör publikationen Nyrokokon och Norden (Pohjoinen uusrokokoo) där Laura Gutman och Maria Vainio-Kurtakko i sina artiklar visar fram nyrokokoepokens konst och tänkesätt i Norden. Verket har utgivits av Finska Litteratursällskapet och det finns till salu i Serlachiusmuseerna.

Enklare än förut att komma till Serlachiusmuseerna

Nu är det enklare än förut att ta sig till Serlachiusmuseerna, också vintertid. Serlachius-bussen börjar gå under veckosluten från den 24:e januari. Bussen tar passagerare som anländer med tåg till Vilppula järnvägsstation, med till museerna och Mänttä. Bussen har en förbindelse till Tammerfors- och Helsingforstågen. Närmare information om bussen hittar man på adressen serlachius.fi

Med den förbättrade tillgängligheten sammanhänger också museernas längre öppethållningstider från och med den 24:e januari. Museerna har öppet vintertid 1.9 – 31.5 från tisdag till söndag kl 11-18 och sommartid dagligen kl 10-18.

Konstverkinformation:
Gunnar Berndtson, Konstkännare i Louvre, 1879, olja på duk. Gösta Serlachius konststiftelse. Foto: Vesa Aaltonen
Helene Schjerfbeck, Maskeradbild, Rokokodam, 1887, olja på duk. Österbottens museum. Foto: Erkki Salminen

Tilläggsinformation:
Nyrokoko-utställningens kurator Laura Gutman tel. 040 743 1969, contact@iclea.net