Serlachius museot

KOM MODIGT
FRAM

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet sommartid 1.6.–31.8. varje dag kl. 10–18.

Sulje

+358 (0)3 488 6800 | Gustaf, R. Erik. Serlachiuksen katu 2 | Gösta, Joenniementie 47 | Mänttä

Öppet
sommartid 1.6–31.8. varje dag kl. 10–18
vintertid 1.9.–31.5. ti–sö kl. 11–18
Stängt 6.12., 24–25.12., 31.12., 25.3. och 30.4.

KOM MODIGT
FRAM

Onsdag 12. mars 2014

MuNA – Museet utan konst

Museum of No Art är konstnär Riiko Sakkinens svar på erbjudandet att skapa en utställning om museiinstitutionen. Något fattas dock, det finns ingen konst i det museum som Sakkinen skapat.

MuNA, som kommer till Serlachiusmuseet Gösta, består av produkterna i museibutiken och affischer som tryckts för utställningen. Museum of No Art har fått en stilig logo som redan syns på flera ställen: på MuNA:s webbplats, på Facebook, Twitter och i meddelanden. Också utställningens katalog presenterar på fullt allvar MuNA:s arkitektur, styrelsens sammansättning, de reklamaffischer som konstnärerna gjort och museibutikens sortiment.

För museets arkitektur har svarat arkitekten Nobuyuki Masaki, som är känd från Mangaserier. Huvudkuratorn är galleristen Charlotte York från serien Sex and the City. Till museets styrelse hör fiktiva miljonärer, bland annat Gordon Gekko från filmen Wall Street och Charles Mongomery Burns från Simpsons.

– Jag tycker att det är logiskt att ett fiktivt museum har en fiktiv personal, säger Riiko Sakkinen.

Museets sponsorer är brottsliga företag som styr science fiction-filmernas värld. Dessa är bland annat Cyberdyne Systems som är bekant från filmen Terminator eller Tyrell Corporation som setts i Blade Runner. Sponsorernas namn intar en framträdande plats på utställningens sponsortavla och i katalogen.

Vad behöver man konst till?

Riiko Sakkinens MuNA presenterar museet som en institution där konstnärer endast behövs för att legitimera museet och reklamen, inte för att ge det innehåll. Det egentliga innehållet består av museidirektörens ego, museibutiken och museets instrumentalisering för business.

– MuNA är ett dystopiskt museum där konsten inte har någon betydelse. Det som är viktigt i MuNA är pengar, makt, varumärket och besökarantal, förtydligar Sakkinen.

I praktiken består MuNA:s innehåll uteslutande av produkterna i museibutiken. Enligt Sakkinen verkar museibutiken vara hjärtat i flera museer. – Viktigare än att erbjuda konstupplevelser är att sälja souvenirer. MuNA har städat bort allt onödigt. Konsten behövs endast i museets reklam.

För Serlachiusmuseerna är MuNA ett viktigt projekt. Samtidigt som Serlachius håller på att bygga ett eget nytt museum – eller maktens tempel – i Mänttä och strävar efter att ta en plats också på den finländska nutidskonstens fält, vill Riiko Sakkinen i Serlachius nya lokaler också undersöka frågor om museernas maktutövning.

– Vi lever mitt i en museiboom. MuNA påminner oss om att när vi bygger museer måste vi också tänka på hur museiinstitutionen utövar makt inom konstvärlden. Vi lever inte enbart i en idealistisk kulturbubbla, säger Serlachiusmuseernas direktör Pauli Sivonen som arbetat som utställningens kurator.